Jag är född 1980. Jag växte upp utanför Kungsbacka på landet. Då jag alltid trivts i skog och mark var det en självklarhet för mig att göra lumpen vilken jag gjorde som prickskytt i en spaningspluton. 
 

Jag läste böcker av Göran Kropp och Mikael Strandberg och ville liksom de har gjort testa mina egna gränser. Så sommaren 2003 gav jag mig iväg för att ta mig en titt på hur Europa ser ut ifrån en cykelsadel. Jag ville även testa mig själv för att se om cyklingen var någonting för mig och det var det.

Att cykla långa sträckor tycker jag är det perfekta sättet att resa. Att gå tar för lång tid och att köra bil går för fort. Cyklingen blir den gyllene medelvägen. Kommer man resande på cykel blir man en av "dem" man besöker på ett annat sätt. Bilen skapar automatiskt en barriär mellan den resande och de boende. Fördelarna med att cykla själv är att du får bestämma allting själv, du behöver aldrig kompromissa, du har ingen annan än dig själv att skylla på och du blir tvingad att söka kontakt om du inte ska bli helt och hållet eremit.

Ett ordspråk som ofta hjälper mig på vägen då jag tvekar om att göra någonting är "Bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge". Vill jag göra något ska inget stoppa mig varken rädsla eller andras blickar.

Efter hemkomst från Afrika började jag leta efter nya utmaningar och bestämde mig för att åka till Mongoliet. Tanken var att rida en längre sträcka men det blir inte alltid som man tänkt sig och istället blev resans höjdpunkt när jag cyklade över Himalya.

Jag tillbringade några sommarmånader i Sverige innan det blev dags att åka till Afganistan som FN soldat. Tiden var ett underbart exempel på hur små grupper fungerar under press och var mycket lärorik för mig som tidigare mest rest ensam. Tiden som soldat ledde till att jag började studera vid Göteborgs Universitet och Chalmers 2008.

Om jag har några nya projekt på gång? Jag lever inte i Nextopia utan är glad över det jag utfört.